Mamma Mu och Kråkan Krax.

Snart är det nya året här. Det finns en sak jag aldrig kommer att glömma från 2008. Det var året jag fick lämna över Lukas till efterlivet. Något som kommer över mig då och då och som fortfarande är väldigt smärtsamt. Vi var med om så otroligt mycket tillsammans och han betydde otroligt mycket för mig. Jag tänker på honom nu eftersom han så som så många hundar var känslig mot smällare och raketer. Ingen av de hundar jag har kvar bryr sig alls men han kom alltid och lade huvudet i knäet på mot och bad om att jag skulle ta bort det hemska. Han mådde inte jättedåligt av raketerna men han blev orolig. Men många hundar mår jättedåligt av smällarna. Så snälla alla alla i världen, köp inga raketer!

Jag har sett raketförsäljare stå vid våra stora affärer och jag får inre behov att skriva en stor skylt där det står DJURMISSHANDLRE på och ställa mig brevid och predika över hur dåligt djur mår av smällare så att alla som köper får riktigt jäkla dåligt samvete. Men man är en snäll svensk och håller käft. Kanske dags att sluta vara snäll....


En liten hyllning till Lukas. En sång som alltid får mig att gråta för den påminner så mycket om Lukas och min relation.