Mamma Mu och Kråkan Krax.

Jag har ett blogg inlägg som jag går och grunnar på. Jag vet bara inte riktigt om det hör hemma i en blogg och hur jag skall få i hop det. Det handlar om "en mordern barnsyn" Det är ett ihopplock av mina reflektioner genom den litteratur jag läser och en del citat ur dessa.  Jag har suggit på detta ganska länge, det blrjade i höstas när jag iaktog en barnfamilj på tåget mellan linköping och stockholm. Jag blev nästan förbannad på pappan i familjen och var påväg att utbrista att hans tjat på sonen var betydligt mer irriterande an pojkens göranden. Men som snäll svensk höll jag käft. Men som sagt, jag skall knåpa ihop något som kan läggas ut på nätet utan att stöta någon och utan att skriva nån på näsan. För det vill jag inte, utan bara väcka en tanke på hur våra relationer till barn egentligen ser ut och om det måste vara så.  En modern barnsyn är inget jag diktat utan en fras jag hittat i en av mina stydieböcker. Det handlar i stor att se barn som en kompetent social aktör som är värd samma respekt och bemötande som en vuxen. Frågar vi varandra hur våran avföring ser ut, tx? Eller börjar vi banna någon annan vuxen för att den byter stol eller tar av sig tröjan? Tänk om jag som vuxen skulle gå fram till en person, trycka upp ansiktet 10cm från dennes och dadda denne och klämma den på kinderna? Och om personen vrider sig bort så tar vi fast den och tycker att man skall krama faster Agda... Nä.