Mamma Mu och Kråkan Krax.

När julen närmar sig blir jag både from i själen och panikslagen på samma gång. Jag älskar julen med allt som tillhör. Därimot är jag ingen beundrare av julmat, den kan jag vara utan. Speciellt nät den skall ätas varje dag i en månad minst. Julmust och choklad, det är mina favvosar. Skinka går bra också och köttbullar om de är hemgjorda utan fläskfärs.

En annan sak jag älskar lite i hemlighet (inte nu längre då) är amerikanska julfilmer. Enkla gulligull filmer som man kan mysa framför tven med och dricka glögg. Vill man inte se en amerikansk gullugull julfilm så kan man se Bad Santa, den har allt och lite till om man är över 15 år.....Tommten är far till alla barnen är en annan favorit även om den inte är amerikansk.

Så var det detta med paniken. Något säkert många specielt kvinnor känner. Allt måste bli perfekt. Det är knäppt att känna så tycker män (läs David) men ingen blir mer besviken än han om inte allt finns i kylen och framdukat vid rätt tidpunkt. Och man skall hinna allt och besöka alla och ge den perfekta julklappen och tid att mysa ( vilket man inte har om det skall vara perfekt städat och all mat skall lagas, dukas fram, ätas dukas bort osv..

Och var och hur skall hela julafton firas?!? Skall man vara hemma och bjuda hem nån? Skall man åka dit eller dit? Om vi åker dit så kan inte hundarna följa. Om vi åker dit så dricker de en massa sprit. om vi åker dit så blir de andra ledsna. Om vi stannar hemma så vem skall vi bjuda. Om vi bjuder dem så kommer inte dom. Om vi bjuder dem så måste vi bjuda dem...Eller är det bara en kvinnlig grej att känna så? Skall man bara göra som man vill utan samvetskval? Är man egoist då? Just nu ligger jag i förhandling med den andra hälften om hur vi skall göra på jul. Än är inget bestämt men som det ser ut så blir det hit och dit och fram och tillbaka. Vilket funkar om inte Dvaid fastnar i nån soffa så att tidplanen spricker, för då spricker mitt humör.