Mamma Mu och Kråkan Krax.

I kväll har jag tagit mig ledigt och såg på bio med världens bästa SofieÅ. Vi såg Sex in the City och den var precis så bra som jag trodde. Jag älskar Sex in the City! Jag har boxern och har set serien om och om igen. En underbar värld att dröma sig bort i för en lite lantfjolla som jag. Uteliv, mode, skor, smyken, relationer, allt om det singelliv man inte längre har och alla strävar efter att avsluta. Nej, alla singeltjejer där ute, ta tillvara på tiden som singel och gör allt som en hemmamamma inte kan göra! Ut och flörta, hångla och ta för er! Tiden som andra hälft kommer den också, fastna inte med första bästa utan var kräsna och ställ krav! Livet är för kort för tveksamheter och det finns alldeles för mycket roligt att göra än att sitta hemma varje kväll. Var sak har sin tid och singelivet kan vara underbart om man göra något bra av det.

Nu handlar Sex in the City inte bara om singeltjejer. Utan om en massa annat och främst kampen om att inte vara singel. Men nånstans känns det som att det skulle vara dåligt att vara singel och det tycker inte jag. Det är väl mest det jag vill säga...