Mamma Mu och Kråkan Krax.

Dagens föreläsning hadlade om särskolan. Hon som föreläste var jobbig att lyssna på. Ineg bra röst. Läspade i micen. Typ.
Och ämnet sen. Nej, jag är skeptisk. Ja, jag vet att det finns individer som inte klarar att gå i "vanlig" skola men det är väl inte deras fel! Skolan måste förändras så ingen behöver känna sig som en "sär"! Vem är normal? Vem är sär? IQ? Vem bestämmer det? Klarar inte målen- Gör om målen då! De hinner inte med- Det gör inte jag heller, är jag "sär" då? Varför är man "sär" för att man inte klarar den matte som någon annan tycker att man ska klara? 

Visst, ja, jag vet det finns individer som måste få vara i mindre grupper med bättre ordning och tydliga ramar. Men vem fan vill inte det? Nej nu sitter jag och trissar upp mig igen. Jag tror det "pyste" om mig på läktarn idag. Jag blev så irriterad på föreläsarens förhållningsätt till sina elever.

Nej, det måste bli en ändring i samhället och skolan. Du ska inte känna att du bara kan bli en lokalvårdare eller parkarbetere för att du har en diagnos eller har svårt att nå skolans mål.
 
Baske mig! Upp till kamp!