Mamma Mu och Kråkan Krax.

Som hundägare är nog alla lite orolig för hur den nya människovalpen och hundarna skall fungera tillsammans. Hittils är jag jättenöjd med hundarnas och Arons relation. Aron är hundarns gud, specielt när han äter. Nog har det hänt att de morrat nångon och skällt honom i ansiktet så han blivit rädd. Men det är en process för hundarna också så man får ha lite tålamod med dem. När folk frågar på kurser och sånt om hur man lär barn och hundar komma överns brukar jag svara att det är betydligt lättare för hunden att förstå att den skall gå undan än att försöka lära ett litet barn att låtan hunden vara ifred. Man brukar säga att en hund har en inteligens som en 3 -åring vilket då betyder att de är smartare än en 1-åring. Därimot så måste man LÄRA hunden att gå undan. Så man kan inte lämna hund och barn ensamma i rumet utan måste ha koll och komendera bort hunden när marnet kommer mot den och man ser att hunden visar obehag. Så länge jag ser att hunden inte visar obehag så pratar jag med den och berömer att den är duktig och snäll. Det har funkat bra här. Jag har varit mest orolig över Saga för hon har inte tyckt att barn varit nån jättekul grej. Men det har funkat bra, idag låg Aron PÅ Saga i soffan och mös. Hon såg inte ut att vantrivas men när lillhusse började klappa henne lite för våldamt på huvudet gick hon därifrån. Då får man berömma...