Mamma Mu och Kråkan Krax.

Jag har funderat lite på det här med respekt mot varandra. Vad innebär egentligen det. Läste en tråd på ett forum där vissa tyckte det var helt ok att smälla barn på på fingrarna och daska dem i rumpan om de inte hör vad man säger. Statestiken visar också att barnaga ökar i sverige. I forumtråden menade man att barnen måste lära sig respektera vad man säger. Men jag undrar vilket budskap man överför egentligen. Ett argumet i tråden var att barn idag är så respektlösa och det är så mycket mobbing och överfall nuförtiden att man som förälder måste fostra barnen bättre och hårdare. Men, respekt är väl ändå nått man måste förtjäna, inte banka in?! Har vi inte backat ordenligt i utvecklingen om vi tycker att slå svagare medmänniskor är nyttigt för dem? Vad lär det dem för respekt? "-Gör som jag säger annars gör jag dig illa!?" "-Nu hörde du inte vad jag sa så nu måste jag straffa dig med smisk!?" Synar vi detta med beteendeanslyglasögonen så får vi ett människa som förknippar våld med respekt. Och vad får vi då? Jo männsikor som utför våldhandlingar i jakt på respekt. Eller? Där faller argumentet på att en smäll på fingrarna motverkar mobbing och våld i smahället.

Bibbi kommenterade tidigare att hundfostran och barnfostran kanske är ganska lika, och ja, det är väligt lika. Tycker jag i allafall. Och tydligen proffessorerna på LTU som rättar mina uppgifter. För eftersom jag inte har lika mycket erfarenhet av skolan som mina kurskamrater som jobbar inom skola på olika sätt så refererar jag ofta till hundarna och har fått väldigt bra respons på det mesta. Människor och hundar är inte så olika på många områden som inlärning, ledarskap, rangordning, sociala fält osv. Hundar är mer primitiva än människor men man kan dra många paralleler. En av dessa är att du vinner ingen respekt hos varken hund eller barn genom att slå dem. Du får underkastelse och osäkerhet. Och en väldigt ojämn relation. Vilket medförljer en mycket svag akademisk självbild som är direkt negativ för inlärning och utveckling.