Arv, miljö eller positionen i syskonskaran?
Jag är lillasyster till en storebror och storasyster (psydomyntvillingar, bara 10 mån mellan). Vi är barn till en lillebror och en storasyster. Det är ingen slump att jag är sambo med en storebror.
Detta har jag lärt mig efter kvällens föreläsning på Krokodil. Våra syskonrelationer och position där eller avsaknaden av är direkt avgörande för hur vi blir som individer.
Min situation är klassisk. Mina syskon är psydonymtvillingar. Är det mindre än 18 månader mellan syskon blir de psydonymtvillingar. Är dessutom den älsta pojke så blir lillasystern storasyster. Stämmer absolut på mina syskon. Pojken blir dessutom bärare av många kvinnliga egenskaper eftersom han omgivs av flickor. Han väljer yrken där han kan tjäna och omvårda (kök) passar bra inom militären och åker gärna till Afganistan (föreläsarens ord inte mina!!) Storasystern blir ofta chef (restaurangchef). Tillsamans tar de alltid parti för varandra. Det är så träffande att det är skrämmande. Jag då, lillasystern. Favoritbarnet, står upp mot auktoriteter, ifrågasätter regler och traditioner.
Hade det varit mer än de 5 år som skiljer mig och mina syskon åt hade jag vuxit upp som ensambarn. Hade jag då fått ett syskon hade jag varit ett äldsta barn. Spännade tanke.
En tankeövning:
En dag kommer din sambo hem och berättar att en ny kvinna kommer att flytta in snart. Och eftersom den kvinnan är ny och lite blyg så är det bästa om hon bara är med honom hela tiden och du får flytta till ett annat rum. Det är väl okej? Han älskar ju dig lika mycket för det.
Hur känns det? Precis sä känner ett barn när de skall få ett syskon om de inte är mogna för den nyheten. Enligt föreläsaren är ett barn inte moget att få ett syskon förren det är mellan 3 och 4 år. Då först är barnet så tryggt i sin identitet att de kan förstå vad som händer och varför.
Jag kan skriva ur mycker som helst om kvällens föreläsning men nu måste jag sova. Go natt.
Detta har jag lärt mig efter kvällens föreläsning på Krokodil. Våra syskonrelationer och position där eller avsaknaden av är direkt avgörande för hur vi blir som individer.
Min situation är klassisk. Mina syskon är psydonymtvillingar. Är det mindre än 18 månader mellan syskon blir de psydonymtvillingar. Är dessutom den älsta pojke så blir lillasystern storasyster. Stämmer absolut på mina syskon. Pojken blir dessutom bärare av många kvinnliga egenskaper eftersom han omgivs av flickor. Han väljer yrken där han kan tjäna och omvårda (kök) passar bra inom militären och åker gärna till Afganistan (föreläsarens ord inte mina!!) Storasystern blir ofta chef (restaurangchef). Tillsamans tar de alltid parti för varandra. Det är så träffande att det är skrämmande. Jag då, lillasystern. Favoritbarnet, står upp mot auktoriteter, ifrågasätter regler och traditioner.
Hade det varit mer än de 5 år som skiljer mig och mina syskon åt hade jag vuxit upp som ensambarn. Hade jag då fått ett syskon hade jag varit ett äldsta barn. Spännade tanke.
En tankeövning:
En dag kommer din sambo hem och berättar att en ny kvinna kommer att flytta in snart. Och eftersom den kvinnan är ny och lite blyg så är det bästa om hon bara är med honom hela tiden och du får flytta till ett annat rum. Det är väl okej? Han älskar ju dig lika mycket för det.
Hur känns det? Precis sä känner ett barn när de skall få ett syskon om de inte är mogna för den nyheten. Enligt föreläsaren är ett barn inte moget att få ett syskon förren det är mellan 3 och 4 år. Då först är barnet så tryggt i sin identitet att de kan förstå vad som händer och varför.
Jag kan skriva ur mycker som helst om kvällens föreläsning men nu måste jag sova. Go natt.
Kommentarer
Postat av: mamma
Intressant! Jag vill höra mer!
Postat av: Bibbi
Oh yess... Jag har inte läst mycket om sånt här, men jag har fattat att jag är en ganska typisk storasyster!! Hur det sen är förenligt med att jag lever ihop med en storebror har jag inte forskat i, men det kanske du kan berätta när vi ses?
Trackback
