Mamma Mu och Kråkan Krax.

Jag är lillasyster till en storebror och storasyster (psydomyntvillingar, bara 10 mån mellan). Vi är barn till en lillebror och en storasyster. Det är ingen slump att jag är sambo med en storebror.

Detta har jag lärt mig efter kvällens föreläsning på Krokodil. Våra syskonrelationer och position där eller avsaknaden av är direkt avgörande för hur vi blir som individer.

Min situation är klassisk. Mina syskon är psydonymtvillingar. Är det mindre än 18 månader mellan syskon blir de psydonymtvillingar. Är dessutom den älsta pojke så blir lillasystern storasyster. Stämmer absolut på mina syskon. Pojken blir dessutom bärare av många kvinnliga egenskaper eftersom han omgivs av flickor. Han väljer yrken där han kan tjäna och omvårda (kök) passar bra inom militären och åker gärna till Afganistan (föreläsarens ord inte mina!!) Storasystern blir ofta chef (restaurangchef). Tillsamans tar de alltid parti för varandra. Det är så träffande att det är skrämmande. Jag då, lillasystern. Favoritbarnet, står upp mot auktoriteter, ifrågasätter regler och traditioner.

Hade det varit mer än de 5 år som skiljer mig och mina syskon åt hade jag vuxit upp som ensambarn. Hade jag då fått ett syskon hade jag varit ett äldsta barn. Spännade tanke.

En tankeövning:
En dag kommer din sambo hem och berättar att en ny kvinna kommer att flytta in snart. Och eftersom den kvinnan är ny och lite blyg så är det bästa om hon bara är med honom hela tiden och du får flytta till ett annat rum. Det är väl okej? Han älskar ju dig lika mycket för det.

Hur känns det? Precis sä känner ett barn när de skall få ett syskon om de inte är mogna för den nyheten. Enligt föreläsaren är ett barn inte moget att få ett syskon förren det är mellan 3 och 4 år. Då först är barnet så tryggt i sin identitet att de kan förstå vad som händer och varför. 

Jag kan skriva ur mycker som helst om kvällens föreläsning men nu måste jag sova. Go natt. 

Mitt favvis Café har brunnit ned! Var skall jag nu få Afternoon Tea?

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=4503516

Underbart vårväder idag. Redan tidig morgon (typ vid 07) var det en liten plusgrad. Kråkan vaknade som vanligt vid 06 så då gick vi upp och myste en stund i soffan innan Mamma Mu bakande scones. Sen gick vi till stallet jag och Kårkan för att släppa ut hästarna som varit arresterade bakom lås och bom sedan Kråkan och Mamma Mu hastigt fick skjuta på frukosten för att hämta dem hos grannen. Det var lite nervöst att leda två hästar med handen utanför bilfönstret men allt gick bra och Kårkan hejjade på Mamman hela vägen.

Efter utsläppet lekta Kårkan med Sagohunden i snön och ville aldrig komma in. Sen var han tröt trött och orkade nästan inte äta nån lunch för att ögonen bara föll ihop hela tiden. Han sov som en stock i 1½ timma. Det gjorde Mamman också. 

På em så promenerade vi över till grannarna till vänster där det bjöds på glass och bullar. Sen lekte barnen ute och den älsta övertalade grannpappan att starta skotern som fylldes men barn och en pappa och åkte runt runt kring gården. När Mamman och Kårkan kom hem så var Kårkan så trött att han knappt orkade äta middag. Det blev välling och godnatt för Kråkungen. 

Vi har sett melodifestivalen, mest bara för att vi inte har nån aning om vilka låtar eller artister som var med. Många bra låtar tyckte jag. Och en väldigt spännande röstning som slutade helt oväntat. Jag gillar låten som vann. Mest för att jag tycker om opera och för att jag tycker om artisten men jag är osäker på om de slår i Ryssland. Oväntat röstning i allafall.

GO NATT!   

Ibland blir min vardag drabbat av schemakrockar. Tiden innan Kråkan var detta inget störra problem men nu måste jag omprioritera lite. Jag är som sagt en föreningsmänniska. Större delen av mitt liv har jag vigt till föreningen Sveriges Hundungdom. På alla nivåer. Från vanlig tävlande tränande medlem (innan jag fyllde 25 och blev för gammal för att tävla för min klubb) till ordförande för hela tjabarasket. Nu är jag tillbaka på lokalklubben som kassör och jag gillar verkligen det uppdraget. Nu i helgen har vårat disktrikt årsmöte och ett litet gäng från våran klubb skall dit och delta. Jag fick chansen att följa. En helg på hotell med god mat, supertrevligt sälskap (jag skulle förvänta mig att träffa massor av gamla bekanta) och en massa trevliga och intressanta diskussioner plus en väldans intressant föreläsning på ämnet hund. Så, varför tvekar jag kan man undra. Jo, nästa helg skall jag till Stockholm på möte. Detta är bokat sedan länge och ämnet är något jag bara måste prioritera. Två helger på raken känns för mycket. Jag vill ju vara med Aron också. Ja, och sambon också såklart. Jag har också en del skolarbete som jag börjar känna lite panik över som vanligt. Så det blev att stanna hemma i helgen. Om jag inte hinner ändra mig. Jag har till åtta imorgon på mig att besluta.   

Efter en lunch med bästaste vännerna så är livet på topp igen. Idag har jag köpt en leksakshäst till Kråkan. han har visat ett intresse för leksakshästar på sistånde så idag slog jag till på en westernutrustad häst.

Just nu skulle jag ge vad som helst för att byta liv med någon annan. Om det inte vore för världens snällaste sötaste unge. Jag är så less på allt här hemma, alla måsten och alla högar som bildas för att man inte hinner och orkar. Bättre blir det inte när en efterfrågad och efterlängtad egentid med hästarna blir neglischerade av sambokärkets datorfixar service. Ja, ibland är en sambon ett kräk även om jag älskar honom och han är min bästa vän. Han rår nog inte för det, han är ju man.  

Jag har växt upp utan Tomte på julafton och har aldrig saknat det fenomenet kring högtiden. Därför blir jag smått farcinerad av de som blir smått förbannade när jag tycker att Tomten är oviktig för barn på julafton. Jag förstår liksom inte hykleriet kring fenomenet. Jag har ifos aldrig förstått varför man skall ljuga för barn i något avsende. Vi har massor av sagofigurer och mytomspynna legender i vår verkliget som barnen gärna får fantisera kring men vi vuxna är snabba på att förklara vad som är sant eller inte. Men inte Tomten. Troll, vättar, näcken osv. De finns inte, de är sagofigurer, men akta dig för att säga att Tomten inte finns! Tomten är ju inte en en gammal sagofigur. Ja, om vi nu inte ska räkna våra gamla hustomtar som hjälpte till på gården förr i tiden. Nej Tomten som vi ser honom idag är skapad av Cocca Cola för att vi skulle köpa med läsk under julhelgen. Alltså snacka vilken reklamhitt! Vi hyllar alltså inte Kristus på julafton utan Cocca Cola! Är det verkligen en tradition att värna om?

Dagens föreläsning. Väldigt intressant. Något jag gärna fördjupar mig i nån gång iframtiden. Jag gillar frågeställningar som -vad är kunskap? - Vad är vetenskap? Padgagogik blev en vetenskap 1910. Innan dess var det professorer i filosofi som undervisade i pedagogik. Pedagogik är en avgrening från filosofin. Så även sociologin. Specialpedagogiken är en förlängning av pedagogiken. (egen reflektion). Vi har läst att specialpedagogik beskrivs som det som träder in där vanlig pedagogik inte räcker till. Iallafall. Jag kan svänga mig med lite nya ord idag. Ontolgi, epistemologi, induktion, deduktion, abdaktion, rationalism och empirism. Vill ni ha en förklaring får ni be om det för jag ids inte skriva så mycket just nu. Jag fick skrivkram under föreläsningen för det gick undan kring begreppen och förklaringarna.

Jag har gått och kärat ned mig i en serie som heter True Blood och går på Canal plus. Jag bara älskar vinjetten i början.

 

Den är påväg, jag märker det. Lördag morgon när jag släppte ut hundrana så sjöng en fågel man bara hör på våren. Tittutt tittutt sjöng den så glatt. Då kände jag i själen att våren är påväg. Ett annat vårtecken är att vägarna håller på att spricka upp. Dagarna är också längre och jag har en större lust att vara ute med kråkan och djuren varje dag. Vi promenerar med pulkan och Kråkan håller låda och sjunger så glatt under färden.

Jag saknar att ha en riktig hund. En hund att träna och som kan vara med och kanske dra en pulka med Kråkan  som Kråkan kan åka i. Men inners inne vet jag att jag inte har tid. Jag minns en tid då jag tränade hund hela dagarna varje ledig minut. Man längtade tills tävlingskalendern kom ut och man kunde boka in tävlingar för resten av året. Man åkte runt och tävlade var och varannan helg tillsammans med Karin eller själv. Sen blev det vallhundar för hela slanten och vallningen fyllde ens dagar med träning och tävling och arbete med djur. Ibland undrar jag om jag kommer att börja om att tävla och vilken gren jag då skall sattsa på. Jag är sugen att börja med nått nytt som kanske Jakt eller Agility. Valet av hundras får styra kanske...Och tid...Vi får se. Just nu består mitt hundliv av promenader med en och annan pinnekastning och nått litet lydnadsmoment. Badning och borstning av Kinapuffen ( som inte uppskattar mattes planer på att spara ut pälsen). Men ibland, ibland känner jag suget efter en ny stjärna att träna inför tävlingar. En hund med driv och koncetration. Det har förvisso Sagohunden men hon börjar bli gammal och halt så jag trörs inte träna henne som jag skulle vilja. Ett alternativ hade varit att låna en hund med det är inte samma sak. En av grejerna är att hitta rätt uppfödare med rätt avelsdjur vid rätt tillfälle och köpa en egen hund att meritera. Jag är nästan helt säker på att jag vill ha en hanne. Jag saknar Lukas så.  

Läste föresten att Rick har tagit en examen i Specialpedagogik. Otroligt! han är högre utbildad än jag och han har en CP skada sen födseln. Det stödjer mina argumet att särskolan inte skall behövas i ett samhälle som ska inkludera alla.

Jag har hört om detta par tidigare men blev påmind genom en bekants blogg. Berättelsen om en pappa som ger allt för sin son. Tillsammans har de sprungit flera maraton och genomfört "Iron man" ett trilathlon med simning, löpning och cykling. Mer vill jag inte skriva. De har en egnen hemsida om man är intresserad att veta mer. Här kommer en underbar film iallafall.

Jag älskar livet på skolan. Varför vet jag inte men där lever jag i en annan värld. (Kanske är det just därför). Det känns lite overkligt ibland för jag var verkligen inte nån stjärna när jag gick grundskolan eller gymnasiet. Jag vet inte om jag hatade skolan då men jag kan inte heller säga att skolan lyfte något i mig annat än en önska att växa upp och slippa. Tyvärr märker jag att det fortfarande finns ungdomar som känner likadant. Jag har (som vanligt) reflekterat mycket över detta vaför jag valt att plugga till lärare. Någonstans tror jag att jag vill ha revanch på institutionen. Jag tycker att skolan behandlar så många barn fel och orättvist och jag vill ändra detta. Det verkar lärarutbildningen också vilja göra eftersom vi hela tiden uppmanas att vara kritiska mot styrdokument och granska skolans institutionaliserande system kritiskt. Detta passar mig eftersom jag redan är så kritisk till systemet. Skolan har dock förändrats sedan jag gick grunskolan. Då jag gick fans ingen inkludering bara segregering och integrering. Då fanns inga IUP eller åtgårdsprogram. Jag tror inte ens det fans utbildade specialpedagoger bara speciallärare. Men det hänger ända kvar gamla nedärvda värderingar i skolan som måste bort. Betygen är en del. Diktaturen en annan. 

Iallafall. Jag vill hylla mina basgruppsmedlemar. Jag har hamnat i den bästa gruppen EVER! Jag hade tänkt skriva en kort analys om mina basgruppsmedelmmar men jag törs inte. De tycker nog jag analyserar tillräckligt som det är=) Var och en bär på kunskaper och erferenheter som jag kan lära mig massor av och vi funkar bra ihop. 

De har gjort saker som jag bara har drömt om. Skrivit en bok, sjunger i kör, spelar instrumet, stått på scen, rest. Jag får lite komplex för vad har jag att bidra? Jag kan lära en hund att sitta, ligga, gå fot. Hmm. Jo, jag har iofs lite pedagogisk erferenhet som instruktör men ändå. Jag måste nog ta tag i mina drömar och göra nått av mitt liv.

Orkar inte skriva. Hänga tvätt. Tvätta bort smink. Diskmaskinen. Sova.

Jag var besviken på att jag bara fått G i förra kursens första uppgift. Nu ser jag att man bara kunde få max G på den så jag behöver inte gräma ihjäl mig och reflektera sönder min inlämmning. Skönt. Focus på kommande inlämningar...

En dag i vacum. Vet inte hur det blev egentligen. Har pluggat en massa stenciler, kopierade kapitel från kurslitteratur. Plus en massa annat. Artiklar och sånt. Vet inte om nått fastnade. Det lär visa sig.

Mer snö. Urk.

Kråkan är snorig och har jobbigt på nätterna. Kanske därför jag känner mig som i ett vacum. Det blir inte mycket sömn på nätterna.
 
Hurra för förskolan där Kråkan kan leka och roa sig med kompisar och fröknar medans världens tråkigaste mamma sitter och läser.

Idag är det dags för Northern Western Riders årsmöte. I den föreningen är jag sekreterare. När jag tänker efter så har jag varit medlem där i ca tio år. Galet.

En sumering i min tanke. Föreningsuppdrag.

Kassör Piteå Hundungdom.
Valberedningen Sveriges Hundungdom.
Freestylekommittén Sveriges Hundungdom.
Sekreterare Northern Western Riders.
SBK instruktör B ( håller dock bara kurser åt PHU)
Freestyledomare.

De olika uppdragen skilljer sig i karaktär och tidsmässigt engagemang och inget jag skulle göra om jag inte älskade de människor jag jobbar med och föreningarna med dess ideologi.